Hur skiljer sig Flemingsberg från Hofors i ett mobilitetsperspektiv? Finns olikheter som visar sig i kvantitativa mått? Hur inverkar mobiliteten på de båda orternas karaktäristik? Hur ser Hofors och Flemingsberg ut i människors föreställningsvärldar?
Några viktiga infallsvinklar på den mobilitet som — på olika sätt — präglar Flemingsberg och Hofors kan man få genom att ta del av statistiska uppgifter.
Expanderande ort i het region. I Flemingsberg bodde år 2005 drygt 12 700 personer. Tre år senare hade invånarantalet ökat till knappt 13 300. Detta är helt i linje med utvecklingen under hela 2000-talet: varje år sedan 2001 har befolkningen ökat med 200-300 personer. Men denna ökning har skett trots en betydande utflyttning. År 2004 lämnade t ex drygt 1 916 av invånarna stadsdelen. Att befolkningen ändå ökade med 296 personer berodde på ett födelseöverskott på 110 och en inflyttning av 2 112 personer.
Mobilitet OCH stabilitet. Flemingsberg karaktäriseras alltså av en omsättning som helt skulle utskifta befolkningen på 6-7 år om alla invånare var lika benägna att flytta. Så är givetvis inte fallet. Delar av befolkningen är istället ganska stabil, något som också framgår av de intervjuer jag gjort. Men de bor i en stadsdel som förändras genom in- och utflyttning och som totalt sett ökade sin befolkning med 25% under de tio åren fram till 2008.
Det kosmopolitiska Flemingsberg. Mobiliteten i Flemingsberg har också globala dimensioner. Det en stadsdel där migrationen blir synlig. År 2004 bestod 55% av befolkningen av personer med utländsk bakgrund (enligt definitionen utrikes födda och födda i Sverige med två utrikes födda föräldrar) och 2008 hade andelen ökat till knappt 60%. De viktigaste ursprungsländerna var Finland, Turkiet och Irak. Av kontinenterna dominerar Europa följd av Asien. 22 % av invånarna hade utländskt medborgarskap. Det kan tolkas så att Flemingsberg har en ganska blandad befolkning och att majoriteten av de invånare som har utländsk bakgrund är relativt väl etablerade i Sverige.
Yngst i Huddinge. Flemingsberg har också en jämförelsevis ung befolkning. Här bodde år 2008 15% av Huddinges befolkning men hela 23% av befolkningen i åldersgruppen 19-24. En förklaring kan vara att några av Södertörns högskolas studenter bor i stadsdelen. En annan är att Flemingsberg har en jämförelsevis låg andel av småhus och det är vanligt att unga (av förklarliga skäl) i högre grad bosätter sig i flerbostadshus. Huddinge som helhet är en expansiv kommun. Mellan 1997 och 2007 ökade Huddinges befolkning med 15%, vilket är mer än länets 10,6% och hela Sveriges 3,9%. I detta avseende innebär alltså mobilitet en kraftig in- och utflyttning som dock ger ett betydande överskott.
Utbildningsnivå. Av Flemingsbergs invånare i åldrarna mellan 18 och 64 år hade 23% av männen och 21% av kvinnorna enbart förgymnasial utbildning, 40% respektive 39% hade gått på gymnasium och 30% respektive 34% hade därtill genomgått högre utbildning. Utbildningsnivån var därmed något lägre än för Huddinge som helhet.
Många pendlar in — och ut. Arbetsplatserna i området är en faktor som ger upphov till mobilitet i ett annat avseende. 12 412 personer hade år 2006 sitt arbete i Flemingsberg. 11 388 av dessa pendlade in till sitt arbete från andra orter. Bara 1 024 av de som bodde i stadsdelen hade också sitt arbete här medan 4 522 pendlade till arbetsplatser utanför Flemingsberg. Enligt dessa siffror ökade alltså stadsdelen varje dag sin befolkning med nästan 7 000 personer på grund av de stora arbetsplatser som finns här. Fler pendlade ut 2006 jämfört med 2003 (4 128) medan färre pendlade in (12 176).
Mer än en tredjedel förvärvsarbetar inte. Knappt 60% av den arbetsföra befolkningen förvärvsarbetade 2005 vilket är drygt 10% lägre än kommungenomsnittet. Tre år senare hade andelen ökat till drygt 63%. Till öppet arbetslösa räknades 2005 omkring 4,8% av männen och 4,2% av kvinnorna. 2007 var motsvarande siffror cirka 4,5% respektive 3,8%. På en ort präglad av hög rörlighet i form av pendling återstår här alltså en grupp som sannolikt är mindre rörlig eftersom den inte behöver resa till och från arbetet.
Studenterna. Södertörns högskola, som funnits i Flemingsberg sedan 1996, hade år 2006 över 12 000 registrerade studenter. Ytterligare några tusen studenter är knutna till Karolinska institutet (KI Syd) och Tekniska högskolan (KTH Syd). Det är svårt att avgöra hur många av dessa studenter som dagligen befinner sig i stadsdelen. Men tillsammans med arbetspendlarna bidrar de till de flöden av människor som präglar Flemingsberg, särskilt morgon och kväll.
Flerbostadshus dominerar. Bostäderna i Flemingsberg finns till en dominerande del i flerbostadshus. Endast 13 % av bostadsbeståndet utgjordes år 2007 av småhus och i dessa fanns 25 % av befolkningen. Flerbostadshusen är samlade i områdena Visättra, Visättra äng, Björnkulla (studentbostäder i fd institutionsbyggnader) och Grantorp. Småhusbebyggelsen finns framför allt i bostadsområdena Kästa och Glömsta. Bostäder med 1 till 3 rum och kök dominerade (80 %) och en stor majoritet av bostäderna tillkom under 60- och 70-talen (72 %). När det gäller hustyper är Flemingsberg alltså starkt rumsligt segregerat, med flerbostadshusen grupperade i enklaver närmast stationen och småhusen i de ytmässigt betydligt större och därmed glesare exploaterade områdena i nordväst. Det är framför allt i Glömsta som en fortsatt omfattande utbyggnad planeras och det är främst här som befolkningstillväxten förväntas ske.
Flera stora arbetsplatser. De största arbetsplatserna finns i institutionsområdet, i direkt anslutning till Flemingsbergs central. Flemingsberg hade (i decemberg 2006) 5 av de 10 största arbetsplatserna i Huddinge kommun. Karolinska universitetssjukhuset Huddinge hade 6 500 anställda. I forskningsparken arbetade 1 100 personer och på Södertörns högskola 750. I industriområdet nordost om stationen finns bl a Siemens Building Technologies med 450 anställda. Södertörns polismästardistrikt i sydost sysselsatte 300 personer. Utbildning och forskning respektive vård och omsorg var och är de dominerande näringsgrenarna. Av de som hade sitt arbete i Flemingsberg var 2006 en stor majoritet (68 %) kvinnor och en minoritet (32 %) män. Det är framför allt vårdsektorn som skapar detta stora kvinnoöverskott. Landstinget svarade för mer än hälften av arbetstillfällena.
Flemingsbergs moderna historia kan ses som intimt förknippad med välfärdssamhällets utbyggnad av den offentliga sektorn och att kvinnorna därmed i högre grad kom ut på arbetsmarknaden. Flemingsbergs centrala delar uppvisar på ett närmast karikatyrmässigt sätt den storskalighet som präglade denna utbyggnad.
Ett framgångsrikt företag och en krympande befolkning. Befolkningsmässigt verkar Hofors — i jämförelse med Flemingsberg — gå motsatt väg: Kommunen har under de senaste årtiondena stadigt minskat i folkmängd. Orsaken till detta är inte företagsnedläggningar utan det faktum att den dominerande arbetsgivaren, Ovako, år efter år har rationaliserat tillverkningen bl a genom automatisering.
I jämförelse med Flemingsberg ter sig Hofors statiskt när det gäller in- och utflyttning. Kommunen har en låg utflyttning, men eftersom inflyttningen är ännu lägre blir resultatet negativt. Därtill kommer att födelseöverskottet de senaste tio åren också varit negativt. Kombinationen av en blomstrande industri — dock starkt beroende av utvecklingen på världsmarknaden — och en ort som sakta avfolkas syäller politiker och planerare inför stora utmaningar.
Relativt få har utländsk bakgrund. Andelen "utrikes födda" var 2008 i Hofors 11%, dvs något lägre än riksgenomsnittet som samma år var 14% och i stark kontrast till det kosmopolitiska Flemingsberg. Historiskt sett har Hofors dock präglats av invandring. Järnbruket ägdes under 200 år av den på 1600-talet från Skottland invandrade släkten Petre. Nyodlar- och arbetskraftsinvandring skedde redan på 1600-talet med finnar och valloner. Efter andra världskriget präglades Hofors i likhet med andra industriorter av arbetskraftsinvandring. Därefter följde flyktingar ur en rad olika befolkningsgrupper. Det kosmopolitiska inslaget har — trots den relativt låga andelen utrikes födda idag — alltså alltid funnits i Hofors, inte minst på grund av järntillverkningens globala marknad och SKF:s världsomspännande verksamhet.
Av hoforsborna är många äldre. Ålderspyramiden för Hofors 2008 avslöjar att kommunen har fler medelålders och äldre än riksgenomsnittet och betydligt färre i åldrarna 20-40 år. Årgångarna under 10 år är jämförelsevis små vilket bäddar för problem med svikande underlag t ex inom utbildningen.
Befolkningsminskningen i Hofors var åren 1968 till 2008 den största i länet med hela 38% medan den i Gävleborgs län krympte med 6%. Bara under de senaste 10 åren minskade befolkningen från knappt 11 000 till cirka 9 900 invånare. Decennierna tidigare, från 1975, försvann ytterligare 2 500 personer. Det fanns 2008 ett litet kvinnounderskott i åldrarna 20-64 år men enligt samma statistik var det något fler män än kvinnor som flyttade ut medan något fler kvinnor än män flyttade in.
Den stora framt6idsfrågan för Hofors tycks vara att skapa bättre förutsättningar för de unga att stanna kvar eller återvända efter sin utbildning. Ett därmed sammanhängande mål är att göra kommunen mer attraktiv att flytta till. Järnverkets expansion står här i en komplicerad motsättning till livskvalitén i centralorten.
Färre högskoleubildade. Utbildningsnivån i Hofors var lägre än i både Gävleborgs län och i riket som helhet. Fler män (23%) och kvinnor (18%) har enbart förgymnasial utbildning. Färre män (13%) och kvinnor (26%) hade genomgått eftergymnasial utbildning. I gengäld är står Hofors starkt i mittfältet där en större andel män och kvinnor (63 respektive 55%) än i länet och riket hade gymnasieutbildning. Det är intressant att betydligt fler kvinnor än män väljer att gå till högre utbildning. Kanske är ett arbete på verket — och numera öven dess underleverantörer — fortfarande den starkaste framtidsbilden för de unga männen i Hofors, medan de unga kvinnorna drömmer om en framtid någon annanstans. Till männens val kan bidra att de arbeten som finns i järntillverkningen och dess sidoverksamheter är relativt kvalificerade och välbetalda. Det är ganska anmärkningsvärt att medelinkomsten i Hofors var högre än länsgenomsnittet och bara aningen lägre än i Gävle.
Hofors hade hade få arbetslösa. 82% av männen och 75% av kvinnorna (totalt 79%) förvärvsarbetade år 2007, en siffra som något överskrider riksgenomsnittet. Men 4% arbetssökande 2008 blev i samband med den globala ekonomiska krisen 8% år 2009. Denna andel arbetssökande ligger nära länsgenomsnittet men är högre än i Sverige som helhet. En kraftig ökning av ungdomsarbetslösheten (18-24 år) skedde i Hofors mellan 2008 och 2009, då den mer än fördubblades och steg till 20%, en ökning som var något större än genomsnittet för länet. Siffrorna visar tydligt Hofors känslighet för fluktuationer i den globala ekonomin.
Skolor och utbildningar. När jag var i tonåren busspendlade de hoforsungdomar som vill gå på gymnasium till Sandviken. Nu har Hofors sedan många år en egen gymnasieskola med fem nationella program och ett specialutformat: Industriskolan, där 15 veckor av utbildningen är förlagd på arbetsplats. I början på 2000-talet gjordes försök med en serietecknarskola. Den är numera nedlagd. De närmaste högskoleutbildningarna finns numera i Falun (Högskolan Dalarna) och Gävle (Nögskolan i Gävle) och möjligheter finns att följa deras kurser på distans.
Bostäder — överskott och rivningar. Hofors har under större delen av det senaste decenniet haft överskott på bostäder, trots rivningar av flerbostadshus från miljonprogrammet. Tidvis har det dock varit brist på bostäder utanför centralorten, dvs ett mönster rakt motsatt det för många andra orter i länet, där Bollnäs, Gävle, Hudiksvall och Sandviken under större delen av perioden haft brist på bostäder i stadskärnan/centralorten. (Regional analys av bostadsmarknaden i Gävleborgs län 2009) Det är ett ganska märkligt förhållande som inom länet bara återfinns i Nordanstig och för övrigt matchas av Landskrona, där centrum inte uppfattats som attraktivt dem som söker bostad. Vad säger dessa siffror om centralorten Hofors attraktivitet?
Under femårsperioden 2004 till 2008 stod bostadsbyggandet i Hofors närmast still. Ett fåtal småhus byggdes medan antalet lägenheter i flerbostadshus minskade med 15 enheter. Hofors är dock inte den enda kommunen i länet där en sådan minskning skett.
Ett multinationellt företag på en global marknad. Järntillverkning dominerar starkt sysselsättningen i Hofors. Järnverket grundades på 1600-talet och ägdes från 1916 av Svenska kullagerfabriken. SKF är sedan 1986 delägare i Ovako som då blev järnverkets ägare. SKF ingår också i det 2005 bildade finsk-svenska konsortium som för närvarande äger Ovako. Företagets sidoverksamheter har under de senaste årtiondena lagts ut på underentreprenörer, vilket har givit underlag för en nybildning av företag i Hofors.
Mest män men många kvinnor på järnverket. Detta har dock inte minskat tillverkningsindustrins starka dominans på kommunens arbetsmarknad. Uppskattningsvis en tredjedel av befolkningen arbetar inom tillverkningsindustrin. Ser man till de vanligaste yrkena 2007 var 34% av männen och 13% av kvinnorna "processoperatörer vid stål- och metallverk". Fördelat på näringsgren sysselsattes 42% av de förvärvsarbetande inom "tillverkning, utvinning". Även om 20% av kvinnorna var verksamma inom denna näringsgren, har genus stor betydelse för mäns och kvinnors yrke: 60% av männen arbetar inom tillverkning och utvinning medan 29% av kvinnorna arbetar inom vård och omsorg. Det är totalt sett fler män än kvinnor som förvärvsarbetar, 2 481 mot 2 043.
De flesta både bor och arbetar i Hofors. Pendling förekommer också i Hofors. År 2007 pendlade 1 000 personer in medan 969 pendlade ut. Det betyder att dagbefolkningen (av förvärvsarbetande) detta år var aningen större än nattbefolkningen, 4 555 mot 4 524 personer. Mer än tre fjärdedelar av dem som arbetar i Hofors bor också i kommunen. In- som utpendling sker från/till kommuner i både Gävleborgs och Dalarnas län.
En likhet mellan de båda orterna är att de båda domineras av en stor arbetsplats. Men medan Flemingsberg vid sidan av sjukhuset har en rikt varierad näringslivsstruktur med tillverkningsindustri, adminstration, högre utbildning och forskning är den i Hofors mer ensidigt inriktad mot tillverkning och utvinning, dvs här den hävdvunna järntillverkningen. Järnbruket, med dess anor från 1600-talet, präglar fortfarande Hofors som livsvärld. Resterna av traditionell bruksanda kontrasterar här mot det multinationella Ovakos beroende av världsmarknaden. Hittills har framgångarna med att introducera informationssamhällets verksamheter varit begränsade. iTell, ett företag som säljer olika telefoni- och telefonväxellösningar, är exempel på motsatsen.
Variationen till trots har Flemingsberg — om vi ser till arbetstillfällena — förblivit kvinnornas värld medan Hofors i lika hög grad fortfarande är männens.
Den ensidiga näringslivsstrukturen kan vara en av orsakerna till att Hofors är jämförelsevis statiskt, både när det gäller in- och utflyttning och när det handlar om pendling. Men det är två extremer som möts: Jämförelsen görs med en kommundel, Flemingsberg, som förmodligen hör till de mest rörliga i landet, sett till den dagliga pendlingen. Eftersom utbildning och forskning respektive vård och omsorg är de dominerande näringsgrenarna, är sysselsättningen i Flemingsberg avhängig nationella trender: sjukvårdens budget, storleken på studentkullarna, forskningspolitiken, den kommunala planeringen etc. I högre grad än Hofors är Flemingsberg beroende av politiska agendor på nationell och regional nivå.
I en utförligare analys är det intressant att jämföra Hofors med Flemingsberg i termer av hur stor andel av invånarna som arbetar inom centralorten respektive stadsdelen — eller av andra skäl inte pendlar till andra delar av kommunen eller regionen. Mobilitet har klara kopplingar både till en orts lokala karaktär och till hur kosmopolitisk den är.
Som livsvärldar har alltså de båda platserna helt olika förutsättningar. Hofors har en stabilitet av det slag som unga människor ibland kan känna kvävande men som samtidigt får andra hoforsbor att trivas. Flemingsberg är dynamiskt i alla avseenden med stor omflyttning och hög in- och utpendling. Det flesta som arbetar eller studerar i Flemingsberg har väldigt lite med platsen att göra. Och de förvärvsarbetande invånarna är i de flesta fall frånvarande på dagtid. Förutsättningarna för att bygga det lokala livet i form av nätverk, föreningar osv är av det skälet förmodligen sämre i Flemingsberg än i Hofors. Samtidigt visar de kvalitativa intervjuer jag gjorde i Flemingsberg att lokal förankring och lokalt engagemang också finns här.
Det offentliga rummet i Flemingsberg får i hög grad sin prägel av pendlingens rytmik, med stora mängder av människor i rörelse till och från bussar och tåg i rusningstid. Flemingsberg saknar för hela stadsdelen gemensamma offentliga platser. De som finns är knutna till funktioner (högskolan, sjukhuset, grannskapets centrum) och har en separerande roll. Till och med Flemingsbergs central med sin norra och södra uppgång bidrar till att separera olika grupper från varandra.
I Hofors är korsningen Centralgatan/Skolgatan utgångspunkten för ett lokalt centrum med livsmedelshallar och andra butiker, hotell, busstation och offentlig service. Men Faluvägen — tidigare plats för kommunhus, bank och samrealskola — utgör en konkurrent. idag domineras den av snabbmatresturanger och bensinmackar och är Hofors faktiska ansikte utåt eftersom det är riksväg 80 som skär genom Hofors här. För de förbipasserande visar sig Hofors snarare som en vildavästernstad än som ett järnbruk med anor från 1600-talet. Bil- och bussresenärer har dock full överblick över dagens stålindustri i Tröttbacken som utgör infart från Gävle-hållet.
En fråga att vidare undersöka är om lokala sammanhang i Flemingsberg i högre grad än i Hofors har formen av lokala kluster utan beröring med varandra. Trots att klyftan mellan arbetares och tjänstemäns världar varit stor i Hofors, kan det vara så att segregationen på lokal nivå gör det svårare att skriva sammanhängande lokala berättelser i Flemingsberg, där enklaverna i vissa av intervjuerna framstår som främmande för varandra. Den så kallade hoforsandan skulle alltså helt sakna motsvarighet i Flempan.
Medan Hofors som tätort är geografiskt och topografiskt sammanhållen, tycks Flemingsberg bestå av separata enheter, vilkas tillhörighet till distriktet främst tycks vara en administrativ konstruktion. Människors tillhörighet gäller främst det bostadsområde där de hör hemma. I Hofors bor man i Born eller Göklund men är i första hand hoforsbo.
Områdesbeskrivningar 2005
Fakta om Huddinge kommun, 2007